i walk upon the river like it's easier than land

I går morse var jag inte jättepigg när jag vaknade. Ungefär halva min faddergrupp träffades nämligen på söndagskvällen och drack vin och planerade nollning ihop. Mycket trevligt och mycket vin. Ett litet musikquiz lyckades vi i alla fall knåpa ihop.
Anyway, eftersom det inte går att lita på tågen vid den här tiden på året så tog jag bussen till Stockholm å måndagsmorgonen. Jag skulle nämligen gå på Tallest Man On Earth's konsert på Södra Teatern på kvällen. Jag åt sushi i Kungshallen eftersom det är stereotypt för en lantis i stan och köpte ett pannband så att jag kan ha uppsatt hår och ändå inte frysa öronen av mig.
En sväng hem till moster i Tumba där jag vaggade en bebis till sömns och fixade mig iordning för kvällen och sen tog jag pendeltåget till Södra Teatern. Vi satt allra, allra längst fram och nästan i mitten. "Kristian kommer att spotta på oss" sa Liz och såg nöjd ut.
När Amanda Bergman, Idiot Wind, klev upp på scen, satte sig vid pianot och började sjunga så tror jag att jag slutade andas. Det var så vackert! Jag hade gåshud från första till sista låten hon spelade.
Sen kom The Tallest Man On Earth med sin gitarr och det var underbart! Bara han, ensam med några gitarrer och sin fantastiska scennärvaro, det var allt. Och allt som behövdes. Han spottade inte på oss, men vi hade ögonkontakt mest hela tiden och om jag hade lutat mig riktigt långt fram i stolen kanske jag hade kunnat röra vid hans tår. Så nära var jag.
En helt enkelt fantastisk spelning som jag kommer leva på länge.

Min kamera är ju som bekant inte den bästa här i världen. Jag ska få bilderna som Liz tog och tills dess får ni hålla till godo med den suddiga bilden som jag tog. För sen gav jag upp. Min kamera gillar inte att fota utan blixt.