måndagsförmiddag

Jag mår inte alls bra idag. Halsen och örat värker värre än någonsin och jag kommer att spendera hela dagen med att plugga. Men på något konstigt sätt lyckades början på den här måndagen bli ganska fin ändå.

Idag är det fyra år sedan jag var Arvikas Lucia och jag har på mig luciasmycket dagen till ära. Jag har så otroligt många fina minnen från den veckan. Det här kommer dock att bli den första Luciadagen i mitt liv då jag inte ser eller är med i ett livs levande luciatåg. Till och med på  Irland lyckades jag ju se ett! Det känns konstigt, tomt och lite sorgligt.

Idag inleds min sista vecka som sambo. Det kommer bli väldans tomt när Viktoria inte bor här längre i januari när jag kommer tillbaka, tror jag. Det är så mysigt och skönt att nästan alltid ha sällskap. Speciellt på kvällen när man kan skratta åt konstiga TV-program tillsammans och sedan ligga och prata om allt mellan himmel och jord hur länge som helst innan man somnar.

Jag följde Viktoria till universitetet där hon ska sitta och plugga idag och kopierade fem kapitel ur hennes bok, fast man egentligen inte får. Någon sa att det blir dyrt om man gör så. Trettio kronor gick det på. Boken kostar 95 kronor på Lycknis så jag tycker att jag var ganska smart faktiskt. De andra tre kapitlen hade jag ju ändå inte läst, även om jag hade haft dem...

När jag kom hem fick jag en glad överraskning! I min brevlåda låg ett handskrivet brev (ett RIKTIGT!), från världens finaste Monique till mig. Jag blev varm i hjärtat.

Det var min måndagsförmiddag det. Nu ska jag bädda ner mig i min sköna säng tillsammans med mina böcker och försöka lära mig skillnaden mellan emotivism, naturalism och värdeobjektivism.