31 december 2010

den finaste julklappen

Idag var Tess, Patrik, Marcus och Leo här och hälsade på mig. Hur mysigt som helst! Jag saknar alltid Tess och det är en jobbig känsla som jag på något konstigt sätt vant mig vid.. Därför var det så himla skönt att få träffa henne och hennes fina familj. Jag har ju inte sett dem sedan jag var i Nybro i början av november! Marcus, Tess lillebror, har jag inte sett på ännu fler evigheter!
Av Tess fick jag den allra bästa julklappen: en liten fotobok med bilder på oss och fin text. Jag grät en svätt. Det är inte klokt vilken fin kompis jag har!


"Denna kan dig minna om en svunnen tid,
2009 och sommaren innan jag blev gravid,
Det var du och jag överallt;
i en bil, på en strand, på Bryggan med lite för hög alkoholhalt,
kolhydratsfattig kost, powskbrev och fantomsnoppar,
låååånga telefonsamtal med många fyllda askkoppar.
I denna kan du bläddra när du saknar mig,
och känna närhet även om jag bor i Bombay!"


Leo och mamma Tess!

29 december 2010

julleken

Jag bloggar lite dåligt just nu och skyller på att jag är hemma i skogen. Det brukar bli så då.

Jag tänkte i alla fall passa på att visa lite bilder från och berätta om en skojig lek som vi lekte hos mormor och morfar på juldagen. Den gick till så att alla hade med sig tre paket var vars innehåll var jättejättehemligt för alla andra. Vi la alla paketen i en hög mitt på bordet och det blev en ganska stor en för vi var 14 personer.
Sedan tog vi fram två tärningar som fick gå runt bordet. Varje gång någon slog ett par så fick den personen ta ett paket ur högen. När alla paketen var slut var de galet orättvist fördelade, Marie och Jenny hade säkert 6 stycken var medan Jon bara hade fått ett. Sådan är dock leken och det var ingen som sörjde. Då öppnade alla sina paket så att man fick se vad som fanns inuti och sedan fortsatte vi kasta tärningarna. Precis som innan fick man ta en sak när man fick par, men nu visste man ju vad det var man fick. Det blev med ens ännu roligare. Särskilt när alla fick för sig att de ville ha samma saker; ett doftljus, en ljusslinga och en massagegrej till huvudet.
När leken var slut hade jag fått en tjusig tomte, en pannlampa och några flytljus.

Min duktiga kusin Jon tog lite bilder. De är mycket finare än mina, så jag visar er dem, tänkte jag!





27 december 2010

julafton

Hej! Jag tänkte berätta lite om min julafton!
Vi tog jättelite bilder i år. Vi var nog alldeles för upptagna med att mysa.


Jag dukade i finrummet med granris, kulor, röda servetter och candy canes.


Så här ser pepparkakshuset ut. Det är en skalenlig kopia av vårt hus.


Jag åt bara av den kalla julmaten. Prinskorvar och Janssons frestelse är inte riktigt min grej. Jag såg till att det fanns 6 olika sorters sill istället!



Efter julmaten kom Tomten. Det var mamma som fixat tomte i år och varken jag, mina bröder eller morfar såg vem det var, så det måste ha varit den riktiga.

23 december 2010

dan före dopparedan

Idag är det min absoluta favoritdag på hela året. Ingen dag är så mysig och full av förväntan som dagen före julafton.
Jag tänkte börja med att visa er hur fint det är där jag befinner mig just nu, hemma i Mangskog. Bilden tog jag igår, men det är strunt samma för det var lika fint idag, men då snöade det lite också.


En annan sak som är fin här är att man kan öppna kylskåpet och så är det proppfullt. Fast man måste nog vara student för att riktigt förstå det fantastiska med den här bilden.


Vi har världens sötaste grannar också, som kommer hit och äter lunch ibland.


Nästan alla mina julklappar är inslagna nu, i finaste pappret från Panduro. Jag knöt röda bomullsband om och lockade dem med locktång, då blir de väldigt tjusiga.


Martin julpyntade lite dåligt tyckte jag, så jag satte en tomteluva på Eddie. Otroligt skojigt, tyckte jag. Martin var inte riktigt lika road, men han lät den sitta kvar ändå...


När hela vårat hus var färdigpyntat, åkte vi till farmor och klädde hennes gran.


Sen klädde pappa ut sig till tomte och gav min överförtjusta farmor hennes julklappar.


När vi kom hem igen så lyssnade vi på Barbra Streisands julskiva, och klädde vår gran, som vi alltid gör på kvällen den 23e. Den skivan är kanske den bästa julskivan någonsin och det är strängt förbjudet att lyssna på den innan granen ska kläs.


Sen provsmakade vi skinkan som var alldeles nygriljerad och hembakat bröd. Det smakade jul.

20 december 2010

planerande, wok och lite kändis-spotting

Det blev något av den här dagen till sist ändå! Jag mötte upp Madde på stan och så gick vi till Saigon och åt ris och grönsaker som smakade underbart. Meningen var att vi skulle diskutera vårt PM som vi ska skriva tillsammans, men vi hittade på en massa andra saker att prata om. Tillslut, när vi suttit där i ungefär tre timmar, hade vi i alla fall kommit fram till någon slags utgångspunkt. Då klev Anders Ekborg in genom dörren och satte sig vid bordet bakom Madde. Vi var precis så där diskreta som man borde vara och skrattade inte alls så mycket att Anders och hans sällskap skrattade åt oss tillbaka.
Sen gick jag på stan och köpte strumpbyxor och så var det med den måndagen.

homesick

Nu vill jag hem och fira jul! Jag vill inte vara här längre. Jag är galet rastlös och går runt här och slänger ner slumpmässigt valda kläder i resväskan. Sedan märker jag att jag har packat ner fem stickade koftor men inga byxor. Då måste jag börja om. För min del får den här dagen gärna försvinna. Morgondagen likaså. Väck mig imorgon vid halv åtta när jag kliver av bussen I Kallviken, tack! Tills dess kan jag lika gärna sova.


19 december 2010

lördag

Igår var det en sådan där dag när man köar. Först fick jag köa när jag skulle in på Systemet för att köpa vin (!) och sedan fick vi köa i en timme innan vi kom in på Frimis julavslutningsfest. Däremellan hann jag med att köpa lite julklappar, äta fiskpinnemiddag med min kära fru, locka hela håret i porslinsdockelockar som försvann så fort jag klev ut i snöovädret, samt dricka rosévin med tre mycket fina tjejer i Varberga.
Om man bortser från köandet så var det faktiskt en väldigt fin lördag.

18 december 2010

en fredagkväll

Kineserna i korridoren hade stor fest igår kväll så jag och frugan hade ingen lust att trängas i köket utan åkte in till stan och käkade på Jensens istället. Vi fick vänta så fruktansvärt länge på maten att när vi väl fick den så glömde jag bort att, i sann bloggare-anda, ta kort på den. Först när vi ätit upp alltihop kom jag på att jag borde ta en bild. Så här såg alltså våra tomma tallrikar ut:



Sedan stack vi till Rock Bar och mötte upp delar av klassen. Vi skulle nämligen fira att vi skrivit terminens förhoppningsvis sista tenta. Därmed så har vi också skrivit vår sista tenta tillsammans som klass, vilket inte alls känns lika bra.
Vi drack öl och snackade en himla massa om allt möjligt och jag tänkte att det kommer bli lite tomt att inte gå i samma klass som alla de här människorna längre i vår. 





17 december 2010

last christmas


Jag var på Tiki med ett fint gäng tjejer någon vecka innan jul. Jag satte mig på ett bord fast jag inte fick, pekade för att det var fint, tog världshistoriens fjortisigaste toa-bild och så träffade jag någon som sa att jag aldrig får klippa av mig mitt hår och sedan var han borta och det har jag tänkt på varje gång jag varit hos frisören sedan dess.


Jag och lillebror Samuel låste in oss på hans rum en hel eftermiddag och tillverkade julklappar. Så fort någon i familjen närmade sig dörren skrek vi "kom inte in!" så högt vi kunde.


Vår julgran blev politik. När jag inte tyckte att istapparna skulle vara med så förvandlade Martin det hela till politik. Granen symboliserade USA. Istapparna, som var där från början, fick nu trängas allihop på den lilla, lilla reservat-grenen. Alla utom en integrerad istapp som levde bland kulorna.


Det var galet fint hemma hos mig. Både utomhus och inne.


På julaftonsmorgonen gick jag och mina fina bröder ut och lekte i snön. De åkte pulka och jag byggde snölyktor som vi tände på kvällen när Tomten skulle komma.


Vi la klapparna under vår politiska gran och lyssnade på när morfar läste julevangeliet och sa Kvirrivirrivinius. Sedan kom världens finaste Tomte och delade ut dem, trots att vi egentligen borde vara ganska för gamla för det allihop.


Sen blev det Juldagen och jag gick upp svintidigt och åkte på julottan. Jag och mamma åt frukost hos mormor och morfar efteråt som vi alltid gör. Sedan åkte vi hem och slocknade som två ljus i varsin ände av soffan. På kvällen åkte vi tillbaka till mormor och morfar och åt julbord med klanen Axelsson. Vi hittade en flaska öl som gick ut 1992 i morfars vinkällare och tyckte att det var ganska kul och jag upptäckte att jag faktiskt tycker om ris á la malta. Gitarren åkte fram en sväng också, som den brukar göra när vi träffas allihop. Sen tog vi ett kort på oss allihop runt bordet i finrummet. Vi har gjort det varje år sedan jag var fyra och jag och Vicky sitter alltid i mitten längst fram. Vi var nämligen kortast i släkten när vi började ta korten. Nu har Samuel växt om oss så nu är vi det igen. På bilden ovanför håller vi på att sätta oss på plats.


Sen åkte jag och Vicky in till stan och gick ut. Vi fick julen i särklass sämsta idé också och la oss i snön och gjorde snöänglar. Det är det som jag har försökt ta kort på. Min snöängel är den till höger om jag inte minns fel, fast den syns tyvärr inte så bra på bilden. Det var kallt och vi blev blöta men vi tyckte ändå att det var ganska kul.

Sedan blev det annandag jul och vi åkte till farmor och myste med pappas familj. Fast då fungerade inte min dumma kamera så ni får inte veta hur det såg ut.

fredag

Nu har jag skrivit en tenta. Argumentation och värderingar. Det känns helt okej och det är konstigt. Jag brukar alltid ha panik och tro att jag har misslyckats och så får jag godkänt eller bättre ändå. Tänk om det blir tvärtom den här gången...

16 december 2010

loka, öl-spel och fadderkickoff

Kvällen igår började finfint med förfest här hos mig med nollningens helt klart bästa faddergrupp. Vi spelade öl-spel så jag drack ofantliga mängder Loka och blev bara nyktrare och nyktrare. När vi hade haft det så trevligt att vi glömt bort att gå till kickoffen i hela 45 minuter, ringde generalerna oss och bad oss att komma dit. Så det gjorde vi. Det blev lite lekar och lära-kännagrejer och så. Efter ett tag märkte jag dock att alla andra hade roligare än mig. Förmodligen för att man helt enkelt inte tänker riktigt på samma sätt när man är alkoholpåverkad som när man är spiknykter. Så jag gick hem och sov istället.

15 december 2010

dagens to-do-list:

Jag behöver göra följande idag:

*plugga till tentan
*sova några timmar till
*laga mat och äta
*duscha och fixa iordning mig
*köpa Loka (jag ska vara spiknykter ikväll!)
*åka in till stan och inhandla ett par strumpbyxor

Jag har exakt tre timmar på mig. Sedan kommer min faddergrupp hit på lite förfest och efter det drar vi till Tybblelokalen på fadderkickoff.

Världens bästa Natalie hjälper mig med punkt nummer 5 så jag slipper det bekymret. Punkt 2 får jag helt enkelt strunta i. Trots det har jag en himla massa att göra! Så.. Wish me luck!

14 december 2010

dagens visdomsord...

....kommer från min kära fru Viktoria:


"Man ska leva varje dag som om det vore den sista, plugga sista veckan för det ÄR den sista!"

13 december 2010

tentatårta

Jag och Viktoria är i chock. Vi klarade vetenskapsteori-tentan, trots att ingen av oss trodde att vi skulle det. Sådana saker måste ju firas, så vi köpte mandeltårta och julmust. Det var vi värda.


måndagsförmiddag

Jag mår inte alls bra idag. Halsen och örat värker värre än någonsin och jag kommer att spendera hela dagen med att plugga. Men på något konstigt sätt lyckades början på den här måndagen bli ganska fin ändå.


Idag är det fyra år sedan jag var Arvikas Lucia och jag har på mig luciasmycket dagen till ära. Jag har så otroligt många fina minnen från den veckan. Det här kommer dock att bli den första Luciadagen i mitt liv då jag inte ser eller är med i ett livs levande luciatåg. Till och med på  Irland lyckades jag ju se ett! Det känns konstigt, tomt och lite sorgligt.


Idag inleds min sista vecka som sambo. Det kommer bli väldans tomt när Viktoria inte bor här längre i januari när jag kommer tillbaka, tror jag. Det är så mysigt och skönt att nästan alltid ha sällskap. Speciellt på kvällen när man kan skratta åt konstiga TV-program tillsammans och sedan ligga och prata om allt mellan himmel och jord hur länge som helst innan man somnar.


Jag följde Viktoria till universitetet där hon ska sitta och plugga idag och kopierade fem kapitel ur hennes bok, fast man egentligen inte får. Någon sa att det blir dyrt om man gör så. Trettio kronor gick det på. Boken kostar 95 kronor på Lycknis så jag tycker att jag var ganska smart faktiskt. De andra tre kapitlen hade jag ju ändå inte läst, även om jag hade haft dem...


När jag kom hem fick jag en glad överraskning! I min brevlåda låg ett handskrivet brev (ett RIKTIGT!), från världens finaste Monique till mig. Jag blev varm i hjärtat.

Det var min måndagsförmiddag det. Nu ska jag bädda ner mig i min sköna säng tillsammans med mina böcker och försöka lära mig skillnaden mellan emotivism, naturalism och värdeobjektivism. 

örflôg igen...

Ibland undrar jag hur jag lyckas hamna i konstiga situationer... Igår hände det knäppaste på länge..

Jag har haft tokont i mitt högeröra i några dagar och var helt övertygad om att jag hade dragit på mig en till öroninflammation. Så jag åkte helt sonika till akuten, som jag är van vid att man brukar göra hemma i Arvika om man misstänker öroninflammation. Så var tydligen inte fallet i Örebro. Här måste man ringa till sjukvårdsupplysningen istället. Så det gjorde jag, och fick en tid på en jourmottagning klockan 19.30. Vid det här laget var jag asförbannad. Jag orkade knappt prata för att örat värkte så, jag hade åkt till akuten och väntat där i 25 minuter helt i onödan och skulle inte så träffa en läkare förrän sju timmar senare.

Anyway, jag begav mig till jourmottagningen 19.30 och fick träffa en läkare som konstaterade att jag inte alls hade en öroninflammation. De tog halsprov och blodprov, men hittade fortfarande ingenting som var fel på mig. Jag mådde ju piss trots det, så då bestämde de att de skulle sätta en odling så att jag skulle få reda på vad som är felet inom en tredagarsperiod. Jag hade aldrig tagit ett sådant prov förut men det innebar tydligen att man får en lång tops uppstucken i näsan och sen viftar sköterskan runt lite med den där inne och så är det klart! Men jag SVIMMANDE, jag. Med topsen långt uppe i näsan och allt. Tydligen var jag borta ganska många sekunder, och det rejält och när jag vaknade hade jag ingen aning om var jag var. Jätteknäppt.
Jag fick stanna kvar i en timme för observation och sedan skjutsade en sköterska hem mig. Nu ska jag dricka mycket vatten och knapra alvedon. Örat däremot, det gör fortfarande lika ont. Förhoppningsvis får jag ett svar på den där odlingen. Då kanske det faktiskt var värt svimning och allt...

12 december 2010

tre ljus

Nu är det inte alls lång tid kvar till jul. Tack och lov! Jag har så mycket hemlängtan och jullängtan att jag nästan storknar.

lördag

Jag hade absolut ingen lust att gå ut idag. Inte ork heller för den delen. Jag har blivit lite pensionär (och en förkyld sådan), men sörjer inte det. Istället åkte jag hem till Natalie som fyllde 20 igår och myste. Vi åt glass och ballerinakex och drack ananasläsk. Och så pratade vi en himla massa också, både strunt och viktiga saker, och gosade med hennes söta kattungar och skrattade så vi grät åt bilderna hon tog i söndags.

Nu är jag hemma, har lite magknip efter alla kakor men är väldigt lycklig. Mest för att jag har en så fin vän som Natalie som är värd som vikt (och lite till) i guld,och lite också för att jag just upptäckte att Alex Schulman har börjat blogga igen.


Natalie är lite som Holly Golightly och har inte döpt en enda en av sina fem kattungar. Fast istället för "Cat" så kallar hon dem för "Tokråtta". Det är förbaskat gulligt tycker jag.

10 december 2010

orättvist

Viktoria sover sött i min säng. Jag ligger på golvet och pluggar argumentationsanalys. Hon har det bra hon, min fina sambo!

myskväll igår

Fina människor och goda chips!

Bild snodd från Angelica

8 december 2010

"kall" kram!

Idag har jag varit med fina Angelica hela långa dagen! Vi har fikat så många timmar att jag hann med att både dricka frukostkaffet och äta lunchmacka. Sen gick vi lite på stan och hon köpte en himla massa fint och jag var snål och nöjde mig med billiga örhängen.
Jag har fått en roomie igen också. Viktoria har flyttat in på mitt golv och ska bo här ett tag. Mysigt som attan! Nu lyssnar vi på Elliott Smith, äter limpa och mobbar varandra via facebook. Vi är väldigt mogna.

grattis Martin

Idag blir lillebror 18 år och myndig. Det bevisar två saker:
1. Han har blivit stor.
2. Jag börjar bli gammal.

Jag hoppas att han har en fin födelsedag i alla fall!!! Förmodligen firar han den inte med champagne...

7 december 2010

i walk upon the river like it's easier than land

I går morse var jag inte jättepigg när jag vaknade. Ungefär halva min faddergrupp träffades nämligen på söndagskvällen och drack vin och planerade nollning ihop. Mycket trevligt och mycket vin. Ett litet musikquiz lyckades vi i alla fall knåpa ihop.
Anyway, eftersom det inte går att lita på tågen vid den här tiden på året så tog jag bussen till Stockholm å måndagsmorgonen. Jag skulle nämligen gå på Tallest Man On Earth's konsert på Södra Teatern på kvällen. Jag åt sushi i Kungshallen eftersom det är stereotypt för en lantis i stan och köpte ett pannband så att jag kan ha uppsatt hår och ändå inte frysa öronen av mig.
En sväng hem till moster i Tumba där jag vaggade en bebis till sömns och fixade mig iordning för kvällen och sen tog jag pendeltåget till Södra Teatern. Vi satt allra, allra längst fram och nästan i mitten. "Kristian kommer att spotta på oss" sa Liz och såg nöjd ut.
När Amanda Bergman, Idiot Wind, klev upp på scen, satte sig vid pianot och började sjunga så tror jag att jag slutade andas. Det var så vackert! Jag hade gåshud från första till sista låten hon spelade.
Sen kom The Tallest Man On Earth med sin gitarr och det var underbart! Bara han, ensam med några gitarrer och sin fantastiska scennärvaro, det var allt. Och allt som behövdes. Han spottade inte på oss, men vi hade ögonkontakt mest hela tiden och om jag hade lutat mig riktigt långt fram i stolen kanske jag hade kunnat röra vid hans tår. Så nära var jag.
En helt enkelt fantastisk spelning som jag kommer leva på länge.


Min kamera är ju som bekant inte den bästa här i världen. Jag ska få bilderna som Liz tog och tills dess får ni hålla till godo med den suddiga bilden som jag tog. För sen gav jag upp. Min kamera gillar inte att fota utan blixt.

5 december 2010

stjärnfall i mitt fönster

så här ser det ut hos mig nu:

Ommålat och fint!







Om ni vill läsa lite om prylarna och möblerna jag har hemma hos mig så kan ni göra det HÄR! Jag har fortfarande samma saker framme, nämligen. Den enda skillnaden är väggfärgen och julpyntet. Och mattan såklart. Min förra matta var vit och rund och visade sig vara en dum sak att ha framme när man har fest och dricker rödvin.