Igår åkte jag hem till de Värmländska skogarna. Natalie vinkade av mig vid tåget. Vi var så här ledsna över att behöva lämna varandra i sommar.
Om man åker tåg från Örebro till Arvika så måste man byta i Hallsberg. När jag dör kommer jag att ha spenderat minst ett år av mitt liv på tågstationen där, det är jag säker på. Den här gången var tåget en och en halv timme sent, så det blev extra lång väntan. Jag träffade Sara som bodde granne med mig när jag var liten på stationen. Vi har nog inte pratat ordentligt på tre år. Nu var hon påväg från Mangskog och jag påväg dit och så lyckas vi stöta ihop sådär halvvägs. Sedan mötte jag Hanna som var galet solbränd och hade väntat på tåget ännu längre än mig eftersom hon tagit det tidigare tåget från Örebro. Med sällskap gick tiden lite fortare. Hanna och jag tog sällskap på tåget hem också och då blev resan också mycket trevligare.
Hanna gillar inte Hallsberg, fast vem gör det?
Väl framme i Arvika, någon timme senare än planerat mötte jag upp fina Stefanie. Vi tog en fika på Donken eftersom det var nationaldag och allt annat var stängt. Vi hade jättemycket att uppdatera varandra om, speciellt Stefanie som varit på praktik i Kenya, träffat kärleken och ska flytta till honom i Berlin om bara några dagar. Vilket äventyr!
Att krama henne hejdå var inte det lättaste ska ni veta! Jag är trots allt så lycklig för hennes skull och önskar henne allt gott!
(Den som inte fattar rubriken bör kolla upp var jag bor i en kartbok. Eller Bob Dylans album från -65. Eller både och.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar