om man inte kunde äta smeten, då skulle jag aldrig baka

Fact: Louise Andersson kommer aldrig någonsin att bli en desperat hemmafru. Möjligen desperat. Aldrig hemmafru.
Jag är en totalflopp som stereotyp kvinna. Ok, jag diskar, städar och tvättar lika bra som någon annan och jag är en jäkel på att putsa fönster. Men sen är det stopp. Idag lyckades jag med bedriften att misslyckas med fiskpinnar. Sedan brände jag en sats kola och glömde ha i ättika. Kolan blev god ändå, hör och häpna, men fiskpinnarna... Ja, de fick jag steka om...

Nämnde jag att jag fakitskt skötte så gott som all matlagning i ett 5-personers hushåll i över ett halvår? Ingen dog och det var inte ofta någon klagade heller... Vad hände sedan?

kreativ idiot!

Förra gången var i somras, när jag och den då icke gravida gravidsmurfen pimpade champangeglas till studenterna. Idag blev det ett armband och två stycken hårspännen! Ett resultat av för mycket fritid samt två sidenband och en kedja över...
Oj, vad stolt jag är!

...och jag som ville leka scientolog...

San, Mangskog. Torsdag vid halv tretiden. Jag och hunden är ute och går. En bil saktar in brevid oss och en man kliver ut.
"Hej, bor du här i närheten? Jag är lite vilse. Det var inte en enda människa längre bort på den här vägen, bara sommarstugor".
Nix, han ville inte att jag skulle visa honom vägen till Edane, fråga var Ica ligger eller nåt i den stilen. Han ville prata om bibeln! För första gången på evigheter stötte jag ihop med ett tvättäkta Jehovas Vittne. Dock fick jag inte användning för alla de klockrena kommentarer jag och Elin funderade ut en gång för länge, länge sedan som vi skulle kläcka nästa gång de kom och ringde på. Kanske berodde det helt enkelt på ett jag inte hade någon dörr att stänga igen eller kanske på att jag hade glasögonen på. Jag skulle inte göra en fluga förnär iklädd glasögon. Jag blir så snäll när jag sätter på mig dem. Och lite feg.

Synd dock, nu måste jag vänta ytterligare 5 år innan jag kan svepa in mig i närmaste sjal och öppna dörren med ett "Allaaaaah Akhbar", sjunga Hare Krishna-hymner eller leka scientolog... Den bästa ursäkt jag kunde komma på var att jag var tvungen att skynda mig hem för att lillebror snart kommer hem med bussen. I och för sig var det ju helt sant, men inte alls lika kul! En liten broschyr fick jag med mej i alla fall. Han verkade nöjd.

För övrigt så får man inga mejl, även om man stirrar så mycket man bara kan på sin Inbox.

man får lila läppar ...

...av hemgjord svartvinbärssaft.

motivation, tack!

Jag måste packa upp. På mitt rumsgolv står en flyttkartong och världens största bag. Det är ungefär vad som får plats där, mitt rum är ju inte jättestort... Men innan det är jag tvungen att städa min katastrof till garderob så att kläderna får plats. Sen måste jag ut i regnet med hunden på långpromenad också. Jag vill bara krypa tillbaka ner i min varma säng och sova några timmar till.

Bild från regnpromenaden igår...

sweeet home!

Hemma! Allt är som vanligt och det är så skönt! När jag klev ur bilen här hemma luktade det skog (här finns det nämligen träd, åh vad jag har saknat träd!) och inne glödde fortfarande brasan i kaminen. Dessutom väntade ett ett kungligt mottagande av familjens enda vakna, fyrbenta medlem Signe. Mamma hade, som vanligt ,bytt ut halva inredningen sen jag senast var hemma och i kylskåpet stod det en hushållsost! Svensk delikatess! Nu sitter jag här och äter skogaholmslimpa med ost och försöker bli trött. Det går så där...
Hemfärden gick relativt snabbt. För varje gång vi kör de 70 milen så blir de bara kortare och kortare... Den här gången hade jag det lite extra trevligt och satt och mös i framsätet med världens mysigaste täcke (tack Monique och Björn!) och en påse med Carlsberg vi hittade under mitt säte en bit på väg som låg kvar där efter helgens bravader (tack Mattias!)!! Det har sina fördelar att inte ha körkort ibland!

Jag kommer sakna Fröya! Ärligt talat saknar jag redan Fröya! Tack alla ni som förgyllde min tillvaro där. Ni vet vilka ni är och ni är underbara! Vi ses igen!

bye bye buklist!

Fredag den trettonde... Att jag, som är så vidskeplig skulle säga upp mig just den dagen av alla dagar!! Men det gick bra, vi slapp uppsägningstid och vi slapp skäll. Stackars Johannes däremot, var den enda av oss 5 svenskar som slutade idag som fick bada i ett iskar, en fin tradition de har på SalMar när svenskar och norskar säger upp sig.
Anyway, fiskrensar-Louise is no more! Ikväll firar jag och Valle det faktum att vi numera är arbetslösa med pizza och tårta, imorgon blir det fest! Måndag styr vi kosan mot de värmländska skogarna!
Lite oväntat har jag dock en lite sorgsen känsla någonstans långt inne i magen. Det är ju så mycket människor som man kommer sakna här uppe; härliga, trevliga, sköna folk som man precis lärt känna... Men en sak är säker; SalMar kommer jag inte att sakna. Förutom varannan tisdag då, när lönen skulle ha kommit...

Gårdagen var jättemysig! Först fika och badhuset med Renate, Stine-Mari, Björn och Monique och sen följde jag och Valle med Björn och Monique till deras sjukt mysiga lilla husvagn och drack lite te och käkade kakor. Efter att ha hälsat på hemma hos dem blir man sugen på att själv flytta till husvagn. Hjälp vad mysigt och hemtrevligt man kan få det i en sån! Dessutom är jag lite av ett fan av deras spontana, fira livsstil... Oj, vad jag kommer sakna dem!

Imorgon blir det fest för mig för första gången på läääänge här på Fröya. Vi har ju jobbat nästan varje helg på hotellet, så jag och Valle har uppfunnit ett nytt koncept; efterfesta! Det innebär alltså att man skippar förfest, själva festen och annat onödigt och dyker upp på partyt vid halv fyra tiden på morgonen och sitter och sippar öl i några timmar tillsammans med dem som fortfarande står upp. Det har fungerat utmärkt för oss faktiskt och jag kan varmt rekomendera det! Ett soft, lungt, trevligt och först och främst ekonomiskt sätt att festa.
Men imorgon kör vi hela paketet. Förfest, efterfest och så förhoppningsvis en brakfest i mitten! Ett besök på hotellet ska också hinnas med. Vi måate ju inspektera om Monique och Björn axlat våra gamla jobb med stil, sen ska jag ju självklart ta tempen på hotellet som uteställe, inte bara som arbetsplats!

onsdagskväll med extra allt

Vi har haft en jättemysig kväll tillsammans med Björn och Monique! De kom hit och hade med sig ingredienser som jag och Monique slängde ihop till världens godaste pizzor med extra allt. Mycket prat och några öl hann vi också med! God mat, ännu godare sällskap och Winnerbäck på stereon... En helt perfekt onsdagskväll som jag kommer se tillbaka på som en av höjdpunkterna på Fröya.
Nu ska jag krypa ner i sängen och sova, för imorgon tidigt, tidigt bär det av till SalMar för kanske näst sista gången!

ficklampor och roadtripp

På den här ön finns det inte alls mycket att göra och då får man vara kreativ! Det var vi idag! Vi tog med oss ficklampan och stack iväg på Fröya-sightseeing i skymningen; vi började med att kolla in var vägen vi bor brevid tar slut. Sen bar det av till Coop på Dyröy där Valle köpte cola och jag köpte diskmedel och torkad ananas... Efter det styrde vi kosan dit näsan pekade och hittade en fin liten men tjock is som vi tog oss en promenad på. Det ni! Den 10:e november!! Knakade och brakade gjorde det, men det höll!! Man får inte roligare än man gör sig!

ljuset i slutet av världens djupaste tunnel

Måndagkväll på Fröya... Efter ytterligare en dag i fiskfabriken var ambitionensnivån inte alltför hög hos mig och min flatmate. Med gemensam ansträngning har vi uträttat två saker av värde idag;

nr1. Vi diskade upp det sista av förra veckans(!) disk.

nr2. Vi sa upp oss från jobbet på hotellet.

Nu har han slocknat i vår 2 sits soffa (det ser så där lagom bekvämt ut) och jag har slagit ihjäl alldeles för många timmar på facebook.

Visst ja! jag köpte ny mobil också! Den kommer nog hem ungefär samtidigt som mig! Touch screenen dog på den förra igår morse. Planeringsmänniska som jag är så hade jag ju dessutom sparat varenda nummer på just telefonen istället för kortet! Saker har en förmåga att gå sönder på den här ön; mobilen, kameran, headsetet till datorn...

På fredag säger vi upp oss och sen ska jag hem till Mangskog och, eh, sova eller nåt. Arbetslösheten, here I come! Pengarna jag tjänat här ska jag lägga på att dra ut visdomständerna som kikar fram i överkäken. Roligare utgift får man leta efter!

Nu ska jag ta tjuren vid hornen och tvätta fisk och hotellkläder från förra veckans jobb. Allt ligger just nu i en hög i hallen, precis innanför dörren och stinker en blandning av lax, öl och bacardi ruzz... Illa...

Sen ska jag sova, lax tröttar ut mej!