Helgen i Stockholm var helt otroligt lyckad! Vanligen när jag besöker hufvudstaden brukar det innebära en himla massa shopping och sen, beroende på vem jag är där med, finkulturella besök på operan eller utgång. Den här gången var det precis tvärtom!
Jag och Martin tog bussen från Karlstad klockan 10 och var framme i Stockholm 4,5 timmar och en hel säsong "Big Bang Therory" senare. Vi stack ut på stan och jag mer eller mindre sprang in på HM Home och köpte två påslakanset som jag redan tittat ut på internet. Det var all shopping jag gjorde på hela helgen! Efter det begav vi oss nämligen till en skivaffär där Martin utökade sin samling vinylskivor och jag föll handlöst för en bok om Bob Dylan. Jag ångrade mig dock halvvägs till kassan när jag såg prislappen och insåg att den kostade nästan hälften av pengarna jag kommer behöva för att köpa en TV. Vidare tog vi tunnelbanan till en minimal gitarrbutik vid Hornstull med persiska mattor på väggarna där det såldes ett femtontal gitarrer och el-basar, alla med för många strängar, för få skruvar och konstiga namn.
Det var hela shoppingen det! Sen åkte vi nämligen till Kungsträdgården och lyssnade på Bullet och jag drack helgens enda öl. Vi kom tidigt i säng, nöjda och glada och somnade som två stockar!
Lördagen var regnig. Jätteregnig. Min mobil drunknade, mitt pass blev till papier mache och min kamera la av. Innan det sistnämna inträffade hann jag ta lite kort.
En massa hårdrockare i en rulltrappa vid universitetet, på väg mot Stora Skuggan. Observera den ensamma stackaren som åkte åt andra hållet!
Hammerfall blev den första spelningen vi såg.
Sen såg vi Alice Cooper. Den knastigaste show jag sett i hela mitt liv. Jag var helt säker på att han dog minst 4 gånger. Han halshöggs, spetsades och förgiftades. Jag är helt övertygad om att han skulle kunna begå självmord på scen och utan att någon märkte något förrän efter 10 minuter.
Vid det här laget hade mascaran runnit så mycket av regnet att jag dessutom såg ut ungefär som Alice himself. Men jag har för mycket självrespekt för att lägga upp en bild på det här. Ni får hålla till godo med den här bilden på min fötter, innan de översvämmandes. Efter spelningen syntes de nämligen inte längre. Det här är också den sista bilden jag tog innan kameran fick nog av regn och bestämde sig för att ta semester.
När Alice Cooper spelat klart skulle vi gå till den andra scenen och se på Mötley Crüe, men tji fick vi. Eftersom vi stod så långt fram hade vi redan hur mycket folk som helst bakom oss som ställt sig på plats för Iron Maiden. Vi fick snällt stå kvar vi också, något vi inte ångrade att vi gjort senare. Även om vi blev lite bakåtknuffade så stod vi fortfarande långt fram.
Maiden var galet bra! Jag har aldrig varit ett av deras största fans, men att se dem live var helt fantastiskt! Kanske det bästa jag sett någonsin?
Efter Maidens spelning tågade vi och 47 000 andra ut från festvalområdet till tonerna av Always look on the bright side of life. Leran gick till knäna och regnet öste ner, men vi var SÅ jäkla nöjda.
