festivalen (många bilder och ännu fler ord)

Det var dags för festival igen och jag hade i ärlighetens namn ingen given date. Ni vet en sådan där vän som man gjort upp att man ska gå med och därför spenderar en tredjedel av sin vakna tid med att leta efter. En sådan vän är ovärderlig, på många sätt.

Problemet löste sig på bästa möjliga sätt. Klockan 20 i onsdags fick jag ett telefonsamtal från Monique. Vi jobbade ihop i Norge och sist jag såg henne var i november. Jag tror inte att jag hade insett hur mycket jag saknat henne.

Anyway, som den sköna, spontana individ hon är hade hon kommit på att hon helt oplanerat skulle komma till Arvikafestivalen och vid 20-tiden på torsdag anlände hon och hennes bror Alex på motorcykel från Östersund. Jag tror hon fick all den där spontaniteten jag skulle haft, plus sin egen när de delade ut personligheter 1989. Jag är full av beundran (och lite avundsjuka)...

Festivalen blev nog den bästa genom tiderna! Jag sov hos mina finaste Stefanie och Elin inne i stan (och duschade två gånger om dagen mest för att jag kunde). Resten av tiden spenderades på festivalområdet och på Alex och Moniques camp, som för övrigt var campingens skönaste... Jag och Monique döpte det till "Camp Namnlös" mest för att dess invånare inte kunde eller orkade enas om ett namn.

Det hände massor. Jag blev nästan kär i Oskar Linnros. Jag dansade mig sjösvettig i gummistövlar till Volbeat med Anna. Jag (eller kanske Monique) hittade världens snyggaste solglasögon. Jag låg på rygg i slänten vid stora scenen och tittade på In Flames och deras ljusshow. Jag liftade med en fyrhjuling. Jag åt svinstark thaisås. Jag såg ut som KKK-medlem i min regnponcho. Jag drack ljummen öl. Jag prövade en miljon hattar och köpte tillslut en. Jag fick skavsår ovanpå tårna. Bland annat.

Ungefär så här såg det ut:

Jag och Monique! Efter att bilden togs ångrade jag att jag inte köpte hatten (eller vad det nu är). Nu inser jag hur smart jag var.

Finbesöket från Östersund

Campet som faktiskt var mitt litegrand, fastän att jag inte sov där.

Oskar Linnros spelning var kanske det bästa som hände mig på hela festivalen. Just då kände givetvis min kamera för att strejka. Men ni fattar grejen, han är skitsnygg, sjunger som en gud, skriver bäst musik i Sverige just nu och var dessutom fantastisk live.

Tittar man riktigt noga så syns det faktiskt på bilden.

Tess var med på ett hörn och i mina tankar

Anna-Banana och jag tog gummistöveldans till en helt ny nivå

Jag ser ut som Peter Siepen på den här bilden. Det är humor. Bredvid mig sitter en potentiell framtida granne, om jag blir grankotting i höst.

Volbeat. Det svängde. Sen får min kära lillebror säga vad han vill!

"Camp Namnlös" by night

Söndag. Festivalen var slut och det var vi med. Vi la oss i strandparken, käkade pizza och lyssnade på Dylan.