1 december 2009

om man inte kunde äta smeten, då skulle jag aldrig baka

Fact: Louise Andersson kommer aldrig någonsin att bli en desperat hemmafru. Möjligen desperat. Aldrig hemmafru.
Jag är en totalflopp som stereotyp kvinna. Ok, jag diskar, städar och tvättar lika bra som någon annan och jag är en jäkel på att putsa fönster. Men sen är det stopp. Idag lyckades jag med bedriften att misslyckas med fiskpinnar. Sedan brände jag en sats kola och glömde ha i ättika. Kolan blev god ändå, hör och häpna, men fiskpinnarna... Ja, de fick jag steka om...

Nämnde jag att jag fakitskt skötte så gott som all matlagning i ett 5-personers hushåll i över ett halvår? Ingen dog och det var inte ofta någon klagade heller... Vad hände sedan?